Tidigare idag fick jag lust att damma av min nio år gamla kompaktkamera och knäppa några bilder. Det var med den här kameran jag upptäckte tjusningen med fotograferingen för fem år sedan. Men min lilla vän har helt gett upp nu och vill inte starta så jag får helt enkelt ha den som prydnad. Men jag har redan hittat en ersättare till den som jag förhoppningsvis har råd att köpa sen när jag får tillbaka pengar på skatten. Tills dess får jag hålla mig bara till min D90, skulle bara vara skönt att ha en liten mindra kamera som jag kunde ta med överallt.



Istället tog jag fram D90:n och terroriserade Gizmo en stund.


"Åhnej, inte du igen, lämna mig ifred!"                                  "Okej då, du får stanna om du fortsätter med kliandet"


"Vad är det här då? Går det att äta?"                                     "Nja, lite för hårt för min smak kanske"


"Men nej! Sluta upp med det där!"                                        "Fast...lite skönt kanske det var ändå"


"Mohaha, nu tog jag den när du vände bort blicken"        "Men den här sidan smakar bättre, lite segare"


"Njam njam"
Min farbror Thomas var hos oss eftersom han hade vägarna förbi och med honom var en liten Rottweiler-tik på nio veckor och gudomligt söt.






Det fick bli svart/vita bilder för färgerna blev helt konstiga eftersom jag inte hade något bra ljus när jag fotade. Och att fota en valp var fasiken inte det lättaste!
Påväg in igen efter jag fotade de förgående bilderna så såg jag att Gizmo satt i ett fönster och passade på att fota honom. Tyckte bilderna blev helt okej även om de är fotade genom ett fönster.







Den sista bilden är nog min favoritbild på Gizmo, kanske man skulle beställa en förstoring och rama in?